central ledning: den centrala ledningen för gemenskapsföretaget eller, om det rör sig om en grupp av gemenskapsföretag, för det kontrollerande företaget. (Direktiv 2009/38 EG om europeiska företagsråd)
Direktiv utgör en del av EU:s sekundärrätt. De antas därför av EU: s institutioner i enlighet med fördragen. När de har antagits på EU-nivå införlivas de sedan av EU:s medlemsstater så att de blir lag i medlemsstaterna.
- I direktiv 2003/88/EG (se sammanfattning) om arbetstidens förläggning fastställs t.ex. obligatoriska viloperioder och en gräns för den veckoarbetstid som är tillåten i EU.
- Det är dock upp till varje enskild medlemsstat att utveckla sina egna lagar för att avgöra hur dessa regler ska tillämpas.
Europeiska gemenskapen
Europeiska federationen för bygg- och träarbetare
Europeiska federationen för fackföreningar inom livsmedel, jordbruk och turism, som även representerar hushållsanställda
Europeiska fackliga samorganisationen
Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter
Europaparlamentet
Europeiska tjänstemannaunionen
EU:s kvalitetsramverk för förberedelser inför förändringar och omstruktureringar
European Restructuring Monitor (Eurofound)
Europeiska socialfonden
Europeiska transportarbetarfederationen
Europeiska fackliga samorganisationen
Europeiska fackföreningsinstitutet
Europeiska unionen
Europeiska unionens domstol
Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor - Trepartsbyrå inom EU som tillhandahåller kunskap för att bidra till utvecklingen av bättre social-, sysselsättnings- och arbetsrelaterad politik
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet
Europeiska företagsrådet
Fackförbund för tjänstemän inom den privata ekonomin i Österrike
Hans-Böckler-stiftelsen
Information och samråd
Federation of independent and democratic trade unions representing manual and non-manual workers in the metal, chemical, energy, mining, textile, clothing and footwear sectors and related industries and activities.
De två huvudsyftena med antagandet av direktiv 98/59/EG var att tillnärma medlemsstaternas lagstiftning om de praktiska arrangemangen och förfarandena vid sådana uppsägningar och att ge arbetstagarna ett bättre skydd vid kollektiva uppsägningar.
Enligt direktivet skall en arbetsgivare som överväger att vidta kollektiva uppsägningar samråda med arbetstagarrepresentanter i syfte att nå en överenskommelse. Samrådet ska åtminstone omfatta metoder för att undvika uppsägningar eller minska antalet berörda arbetstagare och mildra konsekvenserna, särskilt genom kompletterande sociala åtgärder som syftar till omplacering eller omskolning av uppsagda arbetstagare.
Direktivet är inte tillämpligt på kollektiva uppsägningar som verkställs på grundval av anställningsavtal som ingåtts för begränsad tid eller för särskilda uppgifter, på arbetstagare som är anställda av offentliga förvaltningsorgan eller offentligrättsliga inrättningar och på besättningar på havsgående fartyg.
I direktivet föreskrivs att medlemsstaterna får föreskriva att arbetstagarrepresentanter kan begära experthjälp i enlighet med gällande nationella bestämmelser. Arbetsgivaren ska förse arbetstagarrepresentanterna med all relevant information och ska under alla omständigheter skriftligen lämna följande information: skälen för sitt beslut, den period under vilken uppsägningarna ska verkställas, antalet och kategorin av arbetstagare som normalt är anställda, det antal som ska sägas upp, de kriterier som används för att välja ut de arbetstagare som ska sägas upp samt den metod som används för att beräkna ersättningen. Förfarandet för kollektiva uppsägningar består av tre steg:
Arbetsgivaren underrättar skriftligen den behöriga offentliga myndigheten om planerade kollektiva uppsägningar. Detta meddelande ska innehålla all relevant information om de planerade uppsägningarna och de samråd som hållits, med undantag för den metod som används för att beräkna ersättningen. Om upphörandet av verksamheten är en följd av ett domstolsavgörande krävs dock endast en underrättelse på uttrycklig begäran av myndigheten.
Arbetsgivaren skickar en kopia av meddelandet till arbetstagarrepresentanterna, som kan skicka kommentarer till den behöriga offentliga myndigheten.
Kollektiva uppsägningar träder i kraft tidigast 30 dagar efter anmälan; den behöriga offentliga myndigheten använder denna period för att söka lösningar.
Medlemsstaterna får tillämpa eller införa bestämmelser som är mer gynnsamma för arbetstagarna.
Koncentrationer med en gemenskapsdimension (företag med en sammanlagd världsomsättning på 5 miljarder euro och en omsättning inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet på mer än 250 miljoner euro för vart och ett av dem, såvida inte vart och ett av de berörda företagen genererar mer än 2/3 av sin europeiska omsättning i ett land; i detta fall skall koncentrationen granskas av konkurrensmyndigheten i det landet) måste anmälas till kommissionen, som kommer att undersöka om en koncentration kommer att skapa eller förstärka en "dominerande ställning". Denna princip gäller också för situationer med "gemensam dominans" eller duopol och för situationer med "kollektiv dominans" eller oligopol. I de flesta fall anses ett företag ha en dominerande ställning på marknaden om dess marknadsandel överstiger 40%. Men även fusioner som "påtagligt hämmar den effektiva konkurrensen" (detta avser fusionsfall som leder till en marknadsandel på 20-40%) kan förbjudas om det efter fusionen inte kvarstår tillräcklig konkurrens för att ge konsumenterna tillräckliga valmöjligheter. (Källa: Rådets förordning EC/139/2004 om kontroll av företagskoncentrationer)
Med överlåtelse av ett företag avses överlåtelse av en avgränsad ekonomisk enhet till en annan part, t.ex. försäljning av ett företag till en ny ägare. Arbetstagarnas intressen vid en sådan överlåtelse regleras i rådets direktiv 77/187 av den 14 februari 1977 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av verksamheter (ändrat genom direktiv 98/50 av den 29 juni 1998, konsoliderat i direktiv 2001/23 av den 12 mars 2001 ), vilket är tillämpligt vid överlåtelse av ett företag, en verksamhet eller en del av en verksamhet. Vid en överlåtelse av ett företag skyddas anställningsvillkoren i avtal och kollektivavtal , men själva anställningen är inte alltid garanterad.
År 2007 trädde ytterligare förordningar i kraft som särskilt rör kollektivtrafik på järnväg och väg och som upphäver tidigare förordningar. Framför allt ger den nya förordningen medlemsstaterna möjlighet att skydda villkoren för överföring av andra rättigheter för sina anställda än de som omfattas av direktiv 2001/23. Vid behov kan medlemsstaterna därför ta hänsyn till de sociala normer som fastställs i lagar, förordningar eller nationella administrativa bestämmelser, eller kollektivavtal eller avtal som ingåtts mellan arbetsmarknadens parter. (Källa: https://www.eurofound.europa.eu/observatories/eurwork/industrial-relations-dictionary/transfer-of-an-undertaking
Societas Sooperativa Europaea - Den europeiska kooperativa föreningen är bolagsrättsligt sett ett europeiskt kooperativt företag som bildades 2006 och är besläktat med Societas Europaea (SE).
Societas Europaea - publikt bolag registrerat i enlighet med Europeiska unionens bolagsrätt
Särskild förhandlingsdelegation, avser det organ som inrättats i enlighet med artikel 5.2 för att förhandla med den centrala ledningen om inrättandet av ett europeiskt företagsråd eller ett förfarande för information till och samråd med arbetstagare. (EWC-direktivet 2009/38 EG)
Facklig federation för servicearbetare i Europa
Vereinte Dienstleistungsgewerkschaft - Förenade tjänstemannafacket
Företagsråd